Restid
Sia är hemma hos mig, vi hade myskväll igår och glodde på idol. Sen pallade hon inte ta sig hem så jag erbjöd henne en plats på min soffa. Men nu är det dags att sparka ut henne tänkte jag. Så vi tog oss en titt för att kolla när bussarna gick.
Det tar sjukt långtid att gå, säkert lite drygt 40 minuter. Men att åka buss, det tar 4 minuter. Logiken i det tack?
/Ina
Irri inlägg x2
Vad är grejen med killar och sms egentligen? Min pojkvän Kalle är på kryssning idag med sina polare, inget konstigt med det. Vi festar bägge mycket så det är något vi har fått vänja oss vid. Jag kände mig dock lite ensam i eftermiddags när han övergav mig vid tunnelbanan så jag bad honom att skicka många sms ikväll och han lovade att göra det innan han kysste mig och gick, och jag trodde verkligen på honom för han var så snuttig och gullig ni vet...
Nu är klockan ett och tror ni att jag har fått några mess? NEJ! Jag messade honom och frågade vad han gjorde men fick bara diss tillbaka... Det är inte första gången det har hänt och han säger alltid att han ska bättra sig, men haha, ingen förbättring so far...
Och nej, det här problemet uppstår även när han är nykter...
Kan någon vänlig själ vara snäll att för en gångs skull förklara hur killar fungerar? ><
//Eran egen (dissade och irriterade) Sia
Ett irri inlägg.
Det finns en person i min närhet som jag verkligen irriterar helvetet ur mig på. Nämligen Jonathan. Jag stör bokstavligen sönder mig på honom, sliter mitt hår och blir galen när han inte hör av sig.
Varförvarförvarförhelvetesjävlaskitocksåfitthorasvaradådinjävlabög! Brukar jag tänka när han inte gör det, med andan i halsen och ett hjärta som trummar som en kulspruta.
Problemet är att jag inte har en aning om vad vi har för relation, vad han vill att vi ska ha för relation eller ens vad jag vill att vi ska ha för relation. Det enda jag är säker på är att jag på något sätt vill ha honom i mitt liv och jag är hela tiden livrädd för att han på något plan ska tröttna på mig och snart dissa mig för gott.
I början hördes vi av hela tiden. Vi messade säkert 10 mess om dagen med varandra, pratade i telefon i timmar och träffades då och då. Bara att tänka på honom gjorde mig lycklig. För han sa alltid rätt saker, fick mig att känna mig bra, omtyckt och behövd. Han var ett stort stöd för mig på vägen att komma över mitt ex. Han har alltid varit respektfull mot mig. Jag har hört av andra som känner honom bättre än vad jag gör att han gillar mig väldigt mycket, att han, den mest svårfångade människan på jorden var intresserad av mig på det planet. Nu när intresset verkar har svalnat, vad vill han? Är han bara kåt på mig, ser han mig bara som en bra vän? Jag saknar alla de där messen.. De som fick mig att känna mig omtyckt och behövd. En del av något.
Det som förmodligen stör mig mest är att vår relation hela tiden är på hans villkor. Att det oftast är han som styr över när vi ses och hörs av. Jag vågar inte blotta mig för honom mer genom att berätta hur jag känner. Att jag faktiskt tror att jag gillar honom, men att jag inte vet vad jag vill att "vi" ska leda till.
Behövde bara skriva av mig lite..
/Ina
